Direktlänk till inlägg 22 oktober 2014
Det var först i vuxen ålder jag förstod att min barndom egentligen inte var så bra. När jag var yngre tänkte jag aldrig på det. Jag tänkte aldrig att min pappas missbruk egentligen var en tragedi för min barndom. Att missbruket förstörde så stora delar av mitt liv.
Nu när jag tänker tillbaka, eller när någon ber mig berätta, så förstår jag hur illa det var. Men inte en enda gång har jag tyckt synd om mig själv eller önskat att jag hade haft en annan barndom. För hur jäkligt jag än har haft det, så är det ju det som har format mig som människa. Jag är som jag är, mycket på grund av hur jag har haft det. Och idag kan jag säga att jag är stolt över mig själv.
När jag gick i sexan skulle vi skriva ner en speciell händelse från vår barndom. Det var då, när jag satt där i klassrummet, som jag kom på att det inte fanns några minnen . Jag kom inte på någonting. Jag hade absolut inga minnen alls. Jag satt...
Orden ekar fortfarande i mitt huvud. Nästan tio år senare. "Men vem tog hand om DIG!?" Det är psykologens ord. Han ställer frågan gång på gång. Han vill att jag berättar om min barndom. Jag berättar. Snabbt och med nervösa skratt. Låter nästan ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|